Leénde på läpparna

Idag går jag och lägger mig med ett leénde på läpparna och en pirrig känsla i magen.
 
Har i kväll fått göra en bloggare glad vid namn Nicholai, världens finaste kille på alla möjliga sätt. Den här killens blogg har varit en stor del av min vardag sen ponnyakuten 2 slutade som han var med i med sin gammla ponny Bilbo, då tyckte jag mest ponnyn var häftig så var tvungen att söka upp bloggen och har sedan dess följt den men under åren så har jag nog allt mer fastnat för själva killen. Att se Nicholais resa från ponny till stor häst har varit riktigt rolig att följa och att fått se han växa både fysiskt och psykist som han fortfarande gör är så jävla roligt. Han sprider en sån bra/skön energi med sina inlägg och gör en nästan alltid glad! Nicholai är en super duktig ryttare, rider riktigt bra och har två galet fina stor hästar, Urban och Pandora (Doris). Det här mejlet jag skickade till honom verkade han bli väldigt berörd av, han tackade så himla mycket och sa att han blev tårögd. Gissa vad jag blev när han skrev det? Gash. Men i alla fall så hoppas jag på att jag kan få träffa honom, tycker om honom på alla sätt och vill tacka honom i verkligheten för det han gjort och inte bara via internet.
 
Om ni vill läsa mitt mejl, gå in på hans blogg: www.nicholaihollesen.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback