Genom 3 år har jag haft ett antal medryttarhästar, rättare sagt 5 st! Jag har fått chansen att rida så otroligt många olika hästar och det kanske är därför jag har lärt mig så mycket att jag har blivit bättre på att rida och fått utveckla min kunskap. Tänkte berätta lite om varje häst, samt lägga ut en bild.

 

Monty var min första medryttarhäst. Kan varit den snällaste ponnyn i världen! En ponny med hjärtat på rätt plats, han gjorde allt för sin ryttare även fast han vart skraj ibland. Han är den häst som varit mest okomplicerad för mig, visst han hade också sina små fasoner men det var lätt att hantera. Stod i ett mysig litet stall men det va en bit till paddock och vi red mest ut under tiden. Slutade på honom av personliga skäl. Men önskat att det kunde vart en längre tid.

 

Trumfi var min andra medryttarhäst. Hon var mycket mer avancerad än Monty och krävde en mer stark hand och att man var riktigt bestämd. Hon naffsade efter en när man borsta henne, hon hatade sadeln och var riiiktigt stark vid uteritter. Hon backade vid ridning men inget som störde mig för jag kände dem knappt. När jag lärt känna henne blev hon såå snäll vid all hantering men drog fortfarande iväg i skogen. Pga detta fick jag sluta för jag vart rädd, oklokt av mig för nu är uteritter inte mitt första val längre.

Saga stod i ett mysigt pyttelitet stall ute i skultuna. En supersnäll häst med hjärtat på rätt plats. Gjorde aldrig något dumt under tiden jag red henne. Hon hade svårt för galoppen och ville gärna ta pass istället. Hon var taggad på uteritter men som sagt, gjorde aldrig något dumt. Det var vinter under tiden jag red henne och det va super jobbigt för ridhuset låg 50 min skrittväg och paddock 30 min skrittväg bor så det va jobbigt med snön piskande i ansiktet. Saga var en häst jag satte upp mål för, vad vi skulle klara och hur vi skulle göra på vägen dit. Men tyvärr så blev det inte så pga personliga skäl inom hästägarens familj.

 

Min fjärde medryttarhäst. Min lilla sjärna, tyckte om den här ponnyn så sjukt mycket. Verkligen en drömponny för mig! Bara 9 år och gått på ridskola 3 år, såklart han ville komma till en privatägare. Han var hur gullig som helst i hanteringen men i ridningen hade han alla olika slags fasoner för sig, bocka, sparka, dra iväg ja listan kan göras lång. Det målet jag hade med Spectrum var att han skulle bli mer säker på ryttaren och framförallt bygga upp konditionen och musklerna! Han va en rund och lat ponny som fått som han vill för många gånger. Tyvärr så var ägarna tvugna att lämna tillbaka honom vilket gjorde mig väldigt ledsen. Kunde inte fortsätta och klara målen men jag hoppas han har det bra nu. Önskar bara att jag hade fått chansen att rida honom mycket längre än vad jag gjorde, han va ju min stjärna.. Att tvinga pappa att köpa honom/ta honom på foder gick ju mindre bra.

 

Min femte och nuvarande medryttar häst, den största av dem alla! En maffig häst som tävlat höga klasser i Spanien med sin ägare. Ridit honom 4 gånger tror jag och lär känna honom mer för varje gång som går. Känns som han är en riktigt bra häst för mig, han har lärt mig rätt mycket faktiskt på så kort tid. Saken med honom är att man inte kan slarva med sina hjälper, man måste vara tydlig för annars så blir det missförstånd. Patira är hur söt som helst men har sina dumheter för sig han med. Som när man borstar kan han få för sig att han ska sparkas, han har inte gjort det mot mig men har hört det från hans ägare. Han stannar lite vart som helst som att där kan jag verkligen inte gå men ger sig tillslut. Tror man behöver tålamod som ny ryttare på honom för att kunna lära känna honom helt. Nu hoppas jag på att få stanna kvar på Patira ett tag så jag lär mig mycket mer och att jag kommer hålla igång ridningen, för det är ju det bästa jag vet.