Det har varit en riktigt lång vinter för mig, långa dagar, bråkiga dagar, dagar av längtan och ånger. Som tonåring vill man utforska, man vill leva livet och se vad livet har att ge, det ingår ju liksom, eller hur? Jag ångrar saker jag gjort men jag är även stolt över att dom är gjorda och att det inte kommer hända igen. Jag förlorade kontakten med en viktig person i mitt liv och för några dagar sen hörde personen av sig vilket gjorde mig glad men ändå arg, hade velat att det skulle skett tidigare. Men det har även varit dagar där jag varit lyckligare än någonsin, som till exempel den dagen jag skulle på en fest och utan att veta något att min blivande pojkvän skulle vara där, hur coolt är inte det? Nu har vi snart känt varandra i 5 månader och snart varit ett par i 2 månader. Jag är så glad att jag har honom, aldrig varit så kär och lycklig i hela mitt liv!